?

Den här veckan har jag glädjen att lämna ordet till en verklig inspirationskälla. Jag har känt Mahima i 7 år och hon har lett både ledarskapsutbildningar och kvinnocirklar som jag deltagit i.  Att möta henne är för mig att möta glädje, kärlek och visdom.  Jag säger välkommen till Mahima som vill inspirera oss att öva överlämnande i större utsträckning, i livet och i företagandet.

2001 startade jag mitt företag Helhetsrytm och namnet är ett hittepåord som jag gillar. Namnet är en slags ledstjärna för mig. Det påminner mig om den allomfattande helheten som precis som cirkeln inkluderar allt – allt får vara med. Sedan är det mitt ansvar att vara ärlig med min egen rytm och följa den så jag tar min plats i helheten. Så mitt företagsnamn hjälper mig att vara ödmjuk och ansvarstagande.

Under dessa år har jag främst lyssnat inåt och gradvis (ibland högst dramatiskt och ovilligt ska jag villigt erkänna) släppt kontrollen kring mina förutfattade meningar av hur det borde se ut att sköta mitt företag och framför allt att vara ledare…

För det är det jag håller på med – leder Cirklar, workshops, yoga, behandlingar, konsultationer.. Min ingång i att starta eget var att nu ska jag BARA göra det som mitt Hjärta och min Själ vill och guidar mig till. I början handlade om att följa glädjen – det jag brann för och tyckte var roligt. Sedan började en annan känsla av att följa ett inre kall att komma starkare och ordet överlämnande kom mer och mer.

Jag upptäckte att det där överlämnandet var den gemensamma nämnaren i allt jag ”tog mig för” – vare sig det var att låta musik flöda genom mig i stunden på meditationer, i yogaguidning, handleda grupper eller var jag nu än satt i ledarposition i.. Det blev både min guidning och beskrivning – överlämnande ledarskap. Något som ju är fullt applicerbart på alla liv vare sig vi är uttalade ledare för någon annan, driver företag eller ej så leder vi alla vårt eget liv eller hur?

Hur gör man då? Finns det någon instruktionsbok? Nej du gissade rätt…Däremot finns det många vägar in i lyssnandet som ju är a och o för att kunna överlämna sig enligt min uppfattning..

Antingen bränner man ut sig eller gör sig sjuk – då brukar man börja lyssna – det är en väg.. rätt så vanlig i vår kultur.. inget att fördöma eller så är man proaktiv genom att lyssna lita till och lita på sin intuition (även kallad magkänsla för vissa)

En väg som har funkat för mig också är att göra det roliga, sköna, vilsamma först istället för efteråt så att jag släpper belöningshjulet som upprätthåller duktighetssyndromet som många av oss bär på.

ÖverlämnAnde handlar för mig om just detta ords indelning – att överlämna till Anden. För mig har det handlat om förankringen i andligheten som har betryggat mitt överlämnande.  När jag ska leda en grupp så tar jag alltid en stilla tyst stund där jag i mitt inre ber om att få vara en kanal för det högsta bästa för alla involverade.

Enligt beprövad erfarenhet har jag upptäckt att mitt eget mänskliga perspektiv aldrig kan hålla det omfång som överlämnandet möjliggör då något större får komma igenom och det spelar ingen roll vad de som befinner sig i samma rum tror på eller vill kalla det större.

Denna form av ledarskap finner jag också väldigt spännande – jag lär mig alltid massor 🙂 – och min känsla har alltid varit att det som jag guidats till att säga, sjunga, göra har varit perfekt… Ofta har upplevelsen av det överlämnande ledarskapet fyllt mig med stor förundran över komplexiteten av vetskapen och perfektionen hos det större. En känsla av pånyttfödelse infinner sig ofta också eftersom jag tömt mig för att vara tillgänglig för att det nya som föds i stunden.

Mitt råd är prova! Flytta först till poeten Rumis fält bortom rätt och fel och möt dig själv och andra där och låt oss gärna börja kalla det här istället för där… <3

Lycka till!

/Mahima Lindroth

www.mahima.se

Karin Wells

Jag är en 5-barns mamma med många strängar på min lyra. Jag är fostrad i entreprenörsföretag och är i grunden ekonom. Jag är framförallt bra på att se andras gåvor och lyfta människor runt omkring mig.